Tittut

Ja, det är så här jag ser ut numera. 

Åren går, men mentalt är jag oftast den barnsliga, busiga  tjej jag alltid varit.

Ibland slår det dock till och jag blir den där osäkra tjejen med sorg i sinnet som försöker hitta tillbaka efter hjärtesorg och utmattningsdepression. Hon som kämpat ensam i motvind väldigt länge men som av någon okänd anledning inte gett upp än. / A

Long time no see...

Åren går.
Fort!
Kanske för fort?!

Jag har under en period haft en stor längtan att skriva av mig. I sociala medel blir det mest bilder och lite text och jag känner att jag inte riktigt får utlopp för det jag vill...

Därför har jag funderat länge på vilket användarnamn och lösenord denna blogg har. Ända till idag faktiskt!

Och helt plötsligt kom de till mig.
Som blixt från klar himmel.
Så nu kör vi!

När jag vill och när jag orkar har jag iaf ett ställe att uttrycka mig...

Kram A

Förr fungerade min blogg som en dagbok

...men

om man skulle tänka så nu så är det bara konstatera att jag är mer eller mindre död för nu är det två månader sedan senaste inlägget...

Det har varit två tuffa månader.

Hjärnan är en fantastisk mackapär och hur den hanterar stress är spännande...

Min hjärna lägger bara ner.

*

Efter att varit hemma förra vecka pga både migrän och magsjuka så fick jag en sådan energikick som pågick i två dagar.

Detta resulterade i både storstädning, omorganisation och ommöblering.

Som bonus blev det ett IKEA-besök efter gårdagens innebandymatcher.

*

Dottern hade önskemål om lite färgglada kuddar.

*

Själv hade jag bestämt mig för att handla förvaring till både mig och barnen.

Och så en liten pall...

Näpet rosa liten pall passar bra till skolbänken som nu hamnat i sovrummet.

Ska fixa till  lite piff och puff sedan!

Även roskartongerna är från IKEA:)

Den vita tuppen är ett av mina fem senaste loppisfynd.

När den följde med mig hem från Åby var den trären...

Det var även ett av de andra fynden -även den har fått sig en släng med penseln:)

Kanske kommer den med i ett inlägg framöver, vem vet?!

*

Mellansonen har möblerat om i sitt rum.

Han gör det rätt ofta!

Fyndade lite färgglada gardiner (20kr) i höstas och nu går hela rummet i den färgskalan.

Bordet och förvaringsboxarna i hyllan inhandlades på IKEA igår.

*

Kanske är det dags att få in lite färg i det egna sovrummet oxå?

Eller, nä...

det får nog fortsätta vara ljust, luftigt och lite pastelligt romantiskt!

*

Kram på er

Annica

Sköna dagar

Lata dagar...

Ja, egentligen lever vi som hemma.

Matlagning, tvätt och disk sköter sig inte själva...

Men jag har hellre sol och 25 grader i skuggan än snöslask eller regn!

*

*

*

och som grädde på moset fick jag en försenad födelsedagspresent i form av besök av en av mina allra "äldsta" vänner  som bor på grannön.

Det blev en heldag med många skratt och en hel del prat innan hon tog flyget hem igen för att fira sin egen födelsedag!

Ni som känner mig väl vet att jag avskyr att vara med på foto och att jag om jag av någon konstig anledning fastnat på bild ALDRIG ler.

Hade det varit en tidningsartikel hade den hetat smilchock eller något sånt;)

*

Kram Annica

Kram Annica

Vackert blått

ligger havet framför mig.

Som ni vet älskar jag havet.

 

 

Att se vågorna slå.

Att höra dess brus.

På intet sätt är denna plats ny för mig eller familjen.

Ändå hittar jag nya vinklar och vrår att häpnas över

och att fotografera.

 

Vi badar ömsom i havet och poolen.

Idag är det röd flagg och då blir det pool. 

 

 

Annars uppskattar vi den närliggande stranden där man kan "surfa lite bräda".

 

 

Det är inte så knökfullt på vår strand utan finns plats för lite lek och spel också!

 

 

Medan barnen njuter mest av att bada och äta glass njuter jag mest av lugnet och livet i solstolen.

 

 

Och såklart med kameran i handen utforskandes omgivningen på någon av våra promenader.

 

 

 

Förra året höll de på att bygga om här i området.

 

Det är snyggt och fräscht med nya gångvägar, blomplanteringar och lekplatser.

Och som ett extra roligt inslag kantas vägen av dessa reklamkor.

 

 

Förutom kossorna stötte vi på lite fåglar på vägen...

 

 

...och märkligt nog en häst...

 

 

Växtligheten här är ju lite annorlunda mot hemma.

Men dessa fantastiskt söta blå blommor minner lite om hemma

 

 

till skillnad mot alla kaktusar!

(fast vi har ju en kaktusplantering i Norrköping förstås!)

Nej, nu ska jag fortsätta att njuta.

Av utsikt och hav. 

 

 

Av vindlande gångar

och lugn och ro.

 

 

Och av familjeliv som inte alltid är så lugnt!!

(Jisses vad de kan vara osams -våra barn!)

*

Kram och ta hand om er

Annica

Snön ligger vit på taken...

än så länge men det har slagit över till plusgrader så de vackert frostiga träden är inte lika vackra längre,

Tur man kan spara de vackra konstverken på bild iallafall!

Kram Annica