torsdag 29 januari 2009

Så var det dags...

Resväskan är packad, huset är städat och kyl och frys fyllda.
Imorgon "lämnar vi ifrån oss barnen" och åker på en liten kärleksweekend, jag och den oäkta maken.
Ska bli supertrevligt!
Det händer extremt sällan att vi är barnfria och jag kan inte minnas sist vi var ensamma en hel helg...
Flygresan tar oss till en stor stad i Europa så jag ser fram emot att se mycket av intresse och så kanske lite shopping oxå:)
Kram på er alla
Annica

lördag 24 januari 2009

En lördag i Januari

Då förväntar man sig snö och ganska låg temperatur.
I år har det dock blivit lite annorlunda...

Regnet har riktigt öst ner hela natten och när vi gav oss ut till bilen i morse haglade det...
*suck*
Är det för mycket att önska en riktig vinter när man bor i Östergötland?!?
När det första riktiga snöfallet i år kom gav sig grabbarna ut i trädgården ögonaböj och började gräva i snön. Det hämtades en morot, två klyftor clementin och lite annat som sedan fick dekorera snögubben som småttingarna lyckades fixa ihop alldeles själva:)
Jag minns ju min egen barndom genom rosa moln när det gäller vintern...
Det var skridskoåkning med efterföljande varm choklad hemma hos farmor och farfar.
Det var snöänglar, snölyktor, snögrottor och snögubbar...
Och så en massa pulkaåkning i väääärldens längsta backe;) (ja det tyckte jag då iallafall...nu har jag inte varit där på ett tag men jag gissar på att den inte är riktigt så lång som jag vill minnas...men hääärligt...DET var det!!)
Som ni redan vet har jag ju mått ganska kasst ett tag men jag har nu börjat komma på fötter igen.
Livet börjar ordna sig och det nya jobbet känns ganska ok faktiskt:)
Sparar tre timmar i resor på att åka till nya jobbet och det är riktigt skönt för en nattuggla som jag!
Inredningsintresset har definitivt legat på is och kameran har jag inte plockat fram mer än ett par gånger sedan nyår.
Det bara blev så när jag helt plötsligt vaknade upp och insåg att det liv jag vill leva höll på att glida mig förbi.
Nu har jag ingen större ork eller lust till några större projekt men långt ner i tårna börjar det spira lite igen...
Änglar är ju något av det finaste som finns och jag blev så glad när jag hittade dessa små ljuvliga sötnosar på Guldfynd till reapris.
Nästan en hel tjuga kostade de mig...
Så nu sitter de snällt på min spegelbyrå och vakar över mig.
Under tiden jag varit inaktiv här på bloggen har jag fått några fina utmärkelser från kära vänner.
Av underbaraste Annette har jag fått följande två:
Det tackar jag för!
Jag blir så otroligt glad när jag får uppskattning och speciellt nu när jag går igenom så mycket!


Av underbaraste Ullis har jag fått denna fina award:

Det tackar jag såklart för!
Mina barn och att få vara mamma är ju liksom meningen med livet för mig.
Jag har inte hunnit fundera på vilka jag ska skicka dem vidare till än men återkommer inom en snar framtid:)
Till dess önskar jag alla en härlig tid med den varmaste av kramar
Annica

måndag 19 januari 2009

Livstecken...

Tror att det var en vecka sedan jag tittade in.
Och det kommer nog bli lite glest med inlägg från mig nu ett tag.
Jag återhämtar mig efter en personlig kris och påbörjar samtidigt ett nytt liv...
Just idag har jag haft de första lektioner med mina nya elever på min nya skola...
Det är både lite skrämmande och spännande på samma gång.
Jag körde igång redan förra veckan men fick då tid att förbereda mig och att lära känna skolan.
En skön start kan jag säga...
Efter nio års tjänst i "min gamla kommun" har jag nu tagit klivet till en mer närliggande kommun.
Tidsvinsten jag gör varje dag är mer än tre timmars resväg.
Mycket tid kan tyckas...
Själv njuter jag av att slippa kliva upp i ottan varje morgon.
Väckarklockan ringer nu halv sju istället för halv fem!!!
Visst känns det jättetråkigt att ha lämnat den tjänst som jag bävade inför att ta förra terminen men som jag sedan trivdes så in i vassen med tack vare underbara kollegor och goa elever MEN nu har jag liksom hittat hem igen - rent estetiskt;)
Skolan jag nu jobbar på liknar på intet sätt den skola jag lämnat med orangebruna tapeter utan här är det högt i tak, träpaneler, spegeldörrar och stooooora vackra spröjsade fönster.
Me like!

Jag kommer säkert att lysa med min frånvaro här ett tag till...ville bara lämna ett livstecken ifrån mig så att ni vet...
Jag tittar in till er så fort jag orkar.
Än har jag inte haft vare sig lust eller ork trots att jag nästan får dåligt samvete då ni så snällt stöttar med gulliga kommentarer, hejarop och awarder.
Kram på er alla
Annica

måndag 12 januari 2009

Bättre sent än aldrig!

Tänkte bara jag skulle ta och titta in och lugna ner er lite...
Jag har inte dött.
Livet kom bara emellan...
Jag fick en riktig livskris.
Det är lite för privat att skriva om här på bloggen så jag låter bli.
Men jag kan säga att så älskad som jag känt mig den här senaste tiden har jag aldrig gjort i mitt liv.
Alla mina underbara vänner och min bror.
Alla har de stått vid min sida, beredda att ta emot mig när jag föll.
Och familjen...
Ja, de har visat att de älskar mig innerligt.
Jag håller i dagarna på att styra om i mitt liv.
Blev erbjuden en lärartjänst i närheten och det vänder även det upp och ner på min tillvaro, jag trivs ju så bra på min arbetsplats men har 4 timmar att pendla dagligen.
Det nya jobbet ligger en halvtimme bort...
Jag har tackat ja och börjar redan denna vecka.
Eleverna och mina kollegor kommer jag att sakna!
SÅ underbara personer som jag jobbat med denna termin är det svårt att se att man kommer att jobba med igen!
De jag pratat med/mejlat med uttrycker sorg över att jag ska lämna dem men önskar mig lycka till.
Som min kollega M skrev i ett mejl som fick mig att brista ut i storgråt:"Ville bara tala om att jag tänker på dig, har förstått att du har det lite jobbigt just nu. Jättetråkigt för oss att du slutar på vår skola men jag förstår dig och tycker att du gör helt rätt. Det är viktigt att göra rätt prioriteringar i livet, ett jobb är trots allt bara ett jobb - ett sätt att försörja sig. Önskar dig stort lycka till, Den nya skolan ska vara glada som får en positiv, duktig och rolig lärare som dig i sitt gäng. Du kommer att saknas i arbetslaget!"
Ja, vad säger man...?
Jag är lyckligt lottad som har så underbara människor omkring mig!
Vill bara avsluta detta inlägg med att tacka de vänner som funnits för mig i min kris.
Jag vet att ni är några som tittar in här på bloggen dagligen.
Åsa, Therese och Annette,
Jag hade inte orkat mig igenom detta utan er!
Ni är guld värda!!
Och till alla er bloggisar som tittat in och undrat hur det är med mig:
stort tack för er omtanke!
Sköt om er alla nu så är jag nog snart tillbaka med nya inlägg.
Till dess smyger jag nog runt hos er och tittar på vad ni har för er.
Största och varmaste kramen till er alla!
Med kärlek
Annica

fredag 2 januari 2009

Länge sen sist

Så löd min rubrik ( i min andra blogg) på det första inlägget år 2008.
Då hade det gått nästan en månad sedan senaste inlägget...
Den här gången behövde ni bara vänta en dag:)

Gårdagen, dvs nyårsdagen, tillbringades till stor del i sängen (jag blir visst aldrig av med min "förkylning") eller framför olika filmer med chipsskålen i högsta hugg:)
Det var en skönt lat dag med andra ord.

Nyårsafton blev en trevlig tillställning med bara familjen och vår kompis N.
Barnen och herrarna spelade spel medan jag slavade i köket.
Potatisgratäng och en supergod fläskfilégryta stod på menyn och till efterrätt blev det en kladdkaka med hallon och grädde till.

Vi kom i säng ganska tidigt efter midnatt och jag som var sååå trött gjorde då ett stoooort misstag!
Jag stängde nämligen av datorn min...
Och nu vill den inte vakna mer!
Saken är nämligen den att Min oäkta hälft har felsökt och felsökt och felsökt datorn i en vecka ungefär då den inte velat starta som den ska.
Ordern löd: Stäng inte av datorn då får vi inte igång den igen...
Och vad gör jag då???

Nu får jag sona mitt brott...jag kan inte använda min dator och jag kan inte lägga upp några nya bilder på ett tag...
Och jag lever med skammen;)

Det är väl en härlig bloggstart på det nya året???

Med klanteriet i färskt minne är det svårt att komma på att man faktiskt för bra saker oftare än dåliga och för att liksom tala om för mig själv att jag faktiskt gjort en massa positiva och bra saker under det gångna året var jag tvungen att backa tillbaka i bloggen för att se vad positivt jag åstadkommit.
Och jag upptäckte att det var en hel del saker jag är riktigt nöjd med!


Mest nöjd är jag med sovrummet som gick från att vara skräckfyllt chockrosa och terracottafärgat och som grädde på moset...med gulnad furupanel...

Till ljust, och ljuvt romantiskt...

Startskottet för rummet ser ni här ovan.
I det tidigare nämnda inlägget kunde man nämligen läsa om att golvet som skulle läggas framför spisen i vårt rum stött på patrull men att jag löste det så att slutresultatet blev lite annorlunda mot vad jag tänkt mig.
Att det då blev mycket bättre är ju inte fel i sammanhanget...!

Träpanelen blev ljust,ljust grå...

Och väggarna vita.

Som pricken över i:et fick jag oxå upp min efterlängtade tapet ovanför sängen. (Ni kan urskilja den på en bild ovan)
Nu sitter jag och undrar vilket årets första projekt kommer att bli...
Jag har ju redan några saker på gång...men så var det då det där med att jag saknar både pensel och roller...

Båda de äldre barnen är inne stan (Norrköping) och spelar i vår egna cup som pågår i dagarna tre.

Jag fick rapport för en stund sedan att dotterns lag vunnit sin första match och att de vann med 1-0 och att dottern min gjorde matchens enda mål.
Vilken klippa:)

I mitt första inlägg för i år skulle jag vilja ge några av er en liten utmaning som handlar om inredning.
Jag har ju själv valt ut den sak som jag är mest nöjd med i mitt inredningsår 2008.
Vad är du mest nöjd med??
Det behöver inte, som i mitt fall, vara ett helt rum, utan kan likväl vara en inredningdetalj som du är särdeles extra nöjd med.
Utmaningen skickar jag till tre personer och jag hoppas i att de i sin tur skickar utmaningen vidare till tre personer.

De utmanade är:
http://vagentilldromhuset.blogspot.com/

http://levapalandet.blogspot.com/
http://www.sodralycke.blogspot.com/

(ber om ursäkt om länkarna inte funkar...ibland krånglar de från denna dator som har linux som operativsystem i den annars vanliga windowsvärlden)

Som ni märker så har jag inte heller i år gett nyårslöftet att skriva korta inlägg*fniss*

Ta hand om er där ute i cyberspace!
Stor kram Annica