Att så ett frö

Det kan ta lång tid innan det gror...

Men väntar man på något gott så kan man inte vänta för länge...

men man kan bli frustrerad;)

* Hemma hos oss är det oftast jag som står för inredningsidéerna.

Men då och då knorrar maken över att jag minsann ska bestämma allt.

Och då får jag ge med mig lite och låta maken bestämma...

*

Ibland brukar jag dock så ett litet frö.

En idé som omedelbart ratas av maken.

Men som efter en månad eller ett år helt plötsligt kommer fram i ljuset på initiativ av maken.

*

Idén om ett vitrinskåp i köket ratades av maken för några år sedan,

barbordet kunde vi absolut inte göra oss av med,

men nu står det på plats och maken är så nöjd så:)

*

Nu har ännu ett litet frö grott klart...

Mitt förslag var att vår gamla bäddsoffa skulle flytta upp en våning och få bli säng åt mellansonen.

Då skulle maken få möjlighet att köpa den där supersnygga soffgruppen som han vill ha i vårt vardagsrum.

*

Hur det gick med den idén då behöver jag väl inte säga för det har ni nog förstått...

*

Men nu ekar det av tomhet i vår vardagsrumsdel:)

*

Maken blev så fylld av energi så han trollade upp den stora bäddsoffan på övervåningen i en handvändning i helgen.

( ja riktigt så smidigt var det ju inte och tungt var åbäket oxå så vi var tvunga att hjälpas åt, men nu står den i sonens rum)

*

Och nu är alltså jakten igång.
*

På efterlysningen går att läsa:
Snygg, skön och prisvärd soffgrupp sökes.
Ska passa vår inredninsstil där ekbord, bruna läderstolar , ljusa väggar och lantlig köksinredning ingår.
*
Önska oss lycka till:)
Kram Annica