måndag 28 september 2009

Ibland

är livet konstigt.


Det är konstigt att jag liksom inte är nöjd och tillfreds med det jag har omkring mig...
När jag egentligen ska vara överlycklig över det jag har.


Höstmörkret gör mig sådan - nedstämd.
Väcker alltför många tankar.
Varje höst poppar de upp och som jag försöker desperat gräva ner dem någonstans.
Långt, långt bort.
Djupt, djupt ner så att tankarna inte kan komma upp igen.


Och alla dessa tankar bara för att hösten är i antågande.
För att dessa höstspöken infekterar min hjärna.


Jag har ju ändå allt som är viktigt i livet...
En man som älskar mig och som jag älskar tillbaka
Fyra underbara, friska barn som är solskenet i mitt liv
Vänner som uppskattar mig och som jag uppskattar tillbaka


Idag har jag slagit ifrån mig dessa hemska spöken.
Solen har lyst genom fönstret och jag fick kraft av solens strålar.
Ledig som jag varit har jag njutit av tillvaron tillsammans med min minsting (4 år).
Vi har hjälpts åt med tvätt och andra trista saker som ju genast blev roligare iom att vi var två.


När vi myst klart tog jag tag i min pensel och målade klart de sju fönstren i köket.
Målning är ju lite som terapi för mig...


Och när detta arbete var klart bytte jag bara ut min stora breda lackpensel mot några tunnare penslar och gav mig med liv och lust i kast med att måla vackra ord på träbitar.



Genast kändest livet ganska lustfyllt och livslustens flagga gick upp i topp.









Lycka, kärlek och vänskap

Tre ord/känslor jag verkligen uppskattar.
För livets väg har varit en riktigt "bumpy ride".
Den har slingrat sig fram i både vackert landskap och i totalt mörker.
Ibland har jag tvingats hoppa rakt ut i tomma intet,
utan att veta om jag kommer överleva hoppet.



Men jag måste iallafall tillskriva mig en god egenskap.
Jag har varit modig -
Jag har vågat...
För livet, kärleken och barnen.



Oj, vilket konstigt inlägg det här blev.
Jag kom av mig totalt...
Det skulle handla om inredning och pyssel och slutade med denna utelämnande -
ja vad vi nu ska kalla det...



Till alla er

Ni betyder något

Den varmaste av kramar
Annica

15 kommentarer:

Ullis/Leva på landet sa...

Så djupt det blev i början, men väldigt tänkvärt. Det är ju många som känner som du eller så tycker de att våren är jobbig, så var min svärmor. Det positiva är ju att du tänker på allt fint du har och dessutom vet att du har det. Helt rätt att måla tänkvärda ord för att komma på bättre tankar.
Kramar Ullis

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

Hej goa du!! Tack så för stödet...tror mecd att vi är lika o har en del gemensamt!!Tänktmaila dig länge..inte blivit av...ska ta tag i det nån dag!! saknar våra mailstunder vi hade förr!

så vackert du skriver..du har verkligen fått en skrivande gen!

Känner igen mig i ALLT du just skrev...men skulle aldrig fått till det så väl!!! Japp livet är bra tungt ibland..o specielt om höstarna...jag vill nästan krypa in i mitt ide...för att slippa genomgå ytterligare en mörk höst! För det är ju just som du skriver..då alla spöken vaknar till liv igen!!
I år hoppas jag dock att min lille prins ska rädda mig igenom dena höst... han kom ju som en riddare skinande rustning till mig!;)

Ha det gott underbara du!!!♥

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Det är många som känner av höstdeppet, och då är det nog bra att göra som du... Skriva om det... Tror faktiskt att det hjälper!
kram
Marie

annette sa...

Du har inte bara en gåva i att måla och skriva väldigt fint, Du har oxå en enorm gåva att i skrift kunna uttrycka Dina känslor. Önskar jag hade fått någon liten bit av den förmågan för jag tror det hjälper många ggr.
Kram på Dej Annica!

annette

(på jobbet)

S o F sa...

Har några nära och kära som är precis som du när hösten kommer, och det verkar inte som om det finns så himla mycket man kan göra för att underlätta - förutom att låta tiden gå...

Tack och lov är jag själv precis tvärtom, hösten är nog min årstid. Det är väl tur att vi är olika, och så hoppas man att när den ene är svag är den andre stark, och så får man stötta varandra genom livet på så sätt.

Om man nu har "någon annan" vill säga.

Varma och soliga hösthälsningar!

Annie - Annalunda sa...

Vilket vackert personligt klokt och tänkvärt inlägg! "Att våga är att tappa fotfästet att inte våga är att förlora livet"!

Stor kram!!! Annie

Tänk på att ju snabbare det blir höst o vinter desto snabbare blir det vår igen! ;) Det brukar jag trösta mig med...

Lallis - liv och leverne sa...

Storaste kramen från mig.
/L

Vicki sa...

Inne och kikar till dig lite.

Hur har ni det med hösten?

Här är det höstrusk idag med regn och blåst. Inget fint höstväder att njuta av.

Vicki

Susanne Lindén sa...

Tack för titten hos mig! Tänkvärda ord du skrivit ner. Blir själv lite "Låg" när höstmörkret faller på.

Ha det bra!

NICOLINAS BONING sa...

Vilken tur att du har varit och är modig så att du har kommit framåt som du skriver!

Ibland kommer dom där jobbiga tankarna och då gäller det att bita ihop och ta fram pebnseln eller något anat projekt så att tankarna får fokusera sig på något annat istället.

Vackra ord som är nog så viktiga i vardagen...dessutom snyggt textade;-)

Ta hand om dig och kram/Birgitta

Cc sa...

Hoppas att det inte käns så tungt i dag vännen fast vädret är piss. Jag njuter av livet just nu, fast jag anser att hösten kan vara mycket dyster med mörkret och alla som stannar inne. Kram

PiaMaria sa...

vad jag tyckte om att läsa ditt inlägg....jag som varit så vilse inom mej själv samtidigt som jag vet att jag borde varit så lycklig...fast inget känts tillräckligt. Nu lär jag mej att älska mitt liv igen......P <3

Märta sa...

Det finns många som känner av hösten och då kan säkert dina ord ge dem styrka. Själv har jag inga sådana problem och jag är mycket tacksam för det. Hoppas att du kan känna styrkan i dina egna ord och skriva av dig din nedstämdhet. Jag hoppas att du får en fortsatt skön höst!
Kram! Märta

Sunnanvind sa...

Hej och tack för dina snälla ord på min blogg. Jag tycker ditt inlägg är intressant, man kan ju inte vara på topp jämt, även om man i grund och botten har det bra i livet. Det viktigaste är ju att man kan vända det till något positivt och det verkar du kunna :)

Ha det bra!

Kram Carina

Katta sa...

Måste vara jobbigt att känna så när hösten kommer. Verkar också vara ganska vanligt, själv älskar jag höst och det lugn det ger mej och ser fram emot tiden innan och kring julen redan då. Däremot kan jag tycka att våren och försommaren är oerhört kravfylld och stressande. Men som du säger man får vara glad att man har sin familj att älska och bli älskad av trots det. Kram Katta