♥
♥
Efter jul däckade jag och maken i något influensaaktigt och vi är nätt och jämt på benen för att i morgon fira in det nya året.Min oäkta hälft är iväg på julfest.
Något han absolut är värd efter en slitig höst/vinter med massor av övertidstimmar.Och på det tre dagar då han försökt överleva familjelivets måsten med mig däckad i sängen...
Han har skött sig väl. Gjort det han förväntats hinna med...
Men huset ser ut som det inte blivit städat på några år...jisses...våra grabbar är som tre tornador.
De drar fram överallt och lämnar förödelse efter sig.
Gissa om jag känner att jag behöver ett par extra händer...eller varför inte en armé av små hjälpsamma händer som fixar och trixar och donar...ja, tar vid när jag inte hinner mer...!
♥
Ikväll hade jag fyra extra händer här.Det var skönt!
Med maken på julfest (vi träffades typ i dörren - jag på väg in och han på väg ut) så blev det lite svårt att få ihop allt.
Då ryckte min älskade bror ut tillsammans med sin sambo. Skjutsande fram och tillbaka till kyrkan där det var skolavslutningar på löpande band ( ja egentligen bara två men det känns ju lite skönt att överdriva *fniss*).
Först skulle sonen vara i kyrkan vid 18 och vid 19 var det dags för dottern.
Att ha två småkillar på 4 och 6 år i det läget är inte dett lättaste.
Tänk er mina trötta tornados i kyrkan efter en lång dagis/fritadag. Kan det bli annat än katastrof??!
Så medan jag befann mig i kyrkan, hade brorsan fullt upp med agera taxi och hans tjej höll ställningarna här hemma med småsorkarna.
Så för att svara på frågan i rubriken...änglar finns! Och de finns mitt ibland oss i form av hjälpande händer!
♥
Trots dagens stressiga slut njöt jag ändå av att vara i kyrkan.
Det är få rum som tilltalar mitt lugn som en vacker kyrkosal.
Alla vackra utsmyckningar och vackra detaljer...
Ja, jag är ju egentligen inte särskilt kyrklig av mig...men det är något speciellt med kyrkorummet!
♥